nu har jag inte träffat lisa sen den 4/6 vilket betyder att vi inte setts på 48 dagar. det har varit dagar med fruktansvärda plågor av saknad och total tomhet. idag smsade hon, kvinnan i mitt liv, och frågade vad jag skulle säga om hon sa att hon skulle komma på söndag och sova några nätter med mig?! vad skulle jag säga?! JAG BLIR SÅ LYCKLIG NU ATT TÅRARNA RINNER OCH ALLA PÅ JOBBET SITTER OCH GLOR OCH TROR ATT JAG ÄR DUM I HUVUDET, MEN DET SKITER JAG I FÖR JAG ÄR SÅ JÄVLA LYCKLIG! ja, ungefär något i den stilen. helt otroligt vad bra det känns! i allt pissigt mörker och all huvudvärk som kretsar i mitt liv just nu kunde det inte komma mer lägligt, and i can't wait! ge mig söndag, typ nu!