som stenar mot glas
jag skulle vilja skriva ner alla svordomar jag kan komma på men jag orkar inte. lyssnar på lars winnerbäck istället. försöker låtsas som att jag inte tycker synd om mig själv, försöker ljuga lite men det går inge vidare.
lasse sjunger att " allting är bra, det tog lite kraft men trots allt var det skönt att det gick som det blev, att det blev som vi sa. jag vill säga något nytt, men det är inte lönt. du har någon i handen, jag skiter i vem. kom inte för nära, du vet hur det blir. nu har jag mitt och du har ditt revir och du vet hur jag mår. jag måste sova på saken. det är varning för ras, gå så försiktig du kan för dina ögon kan krossa min värld, som stenar mot glas" och jag älskar lasse, vill aldrig sluta lyssna. jag älskar inte smärtan eller tankarna, jag hatar hjärnspökena så jag gömmer mig under täcket. jag kommer inte klara av att dela med mig, bli bortvald. du var min, du är min, du förblir min. det svider när du kallar mig för vännen. sluta, sluta, sluta, sluta. jag vill för mycket, och mycket vill ha mer. och allt jag vill ha, och som jag vill ha det är omöjligt. försöker desperat få tag i min bästa vän mitt i allt här också, men hon vägrar svara.. ELIN OM DU LÄSER DETTA SÅ RING MIG! jag kommer kväva mig själv med kudden snart här, haha.