hur många gånger har jag läst denna boken? alldeles för många antagligen, men jag älskar den. kommer så väl ihåg när jag läste den strax innan jul år 2006. jag är fäst vid den, fäst vid författaren. det är den skräckblandade förtjusningen i att må illa mellan raderna och att inte vilja sluta läsa trots det psykotiska som skrivs. " men jag stannar inte vid att skada mig själv med rakblad, knivar och vassa glasbitar. jag bränner mig med cigaretter, slår mig med en hammare som ger stora älskade blåmärken, jag sticker nålar i kroppen, biter i mina händer och dunkar huvudet i väggen." förstår ni vad jag menar? den är så naken och utgivande, i denna bok finns inga jävla hemligheter eller situationer som är redigerade eller förskönade! " hur länge slipper jag då det psykiska trycket? hur länge varar den lättnad jag hungrar så efter? oftast några få timmar, men ibland endast några minuter. är det värt det? ja, ett starkt ja utan tvekan" så nu ska jag krypa ner under täcket och läsa, kommer förmodligen inte bjudas på mer än 2-3 timmars sömn inatt heller eftersom mina hjärnspöken och bultande hjärta och krångliga tankar vägrar ge fan i mig.